Hoppa till sidans innehåll

Backspegeln


IFKO har en lång och traditionsrik historia. På denna sida kommer vi samla lite information som har hänt genom tiden och som vår eminenta och historiebevandrade kanslist, Kent "Flua" Persson, sammanställt.
Trevlig läsning!


1959
Kampen om seriesegern i division IV nordöstra stod mellan oskarshamnslagen AIK och IFK. AIK var hela tiden steget före de blåvita, och vann till slut också serien med fyra poängs försprång. Derbymatchen på våren slutade med klar AIK-seger 4-0, medan derbyt på hösten slutade oavgjort 2-2.

 

1960

Återigen slutade IFK på andra plats i division IV nordöstra.
Detta året var det Timmernabben som blev för svåra för blåvitt. På hösten påbörjades dock en svit som slutligen skulle vara i 25 matcher i följd utan förlust för IFK året efter inräknat.


1961
En mycket lyckad säsong för IFK, som äntligen vann division IV nordöstra. Blåvitt formligen krossade allt motstånd, och tappade endast en poäng under hela serien! Målskillnaden blev suveräna 74-19 på 18 matcher.
Seriefinalen mot Blomstermåla (med bl.a. Roger Magnusson) vanns med klara 3-0 inför nästan 2000 åskådare. I IFK:s lag ingick flera kända spelare, bl.a. Rolf "Kocken" Andersson, Roland Rosengren, Sven "Flua" Persson och Inge Lind, samtliga med meriter från högre serier.

 

1962

IFK hamnade i division III sydöstra Götaland. Laget fick
mäta sina krafter med lag från bl.a. Blekinge och Skåne. Under hela säsongen höll blåvitt till på övre halvan, och klarade till slut en hedrande fjärdeplats. Främsta meriten var segern i bortamatchen mot nuvarande elitlaget
Mjällby med hela 9-2. I den matchen gjorde bl.a. Göte Andersson mål med ett fruktansvärt volleyskott som man än idag pratar om på Listerlandet.

 

1963
Nu blev IFK-arna överflyttade till division III mellersta
Götaland. Det blev återigen en fjärdeplats i serien. Seriesegrande Gnosjö IF besegrades i båda matcherna med 5-4 respektive 3-2.

 

1964
IFK åter i sydöstra division-III-gruppen. Låg efter vårsäsongens slut på andra plats, men det blev till slut en mittenplats. Serievinnarna Hässleholms IF besegrades på IP med klara 4-1. Gotlandslaget Visby/Gute krossades med hela 12-0. Folke "Dotte" Karlsson vann seriens skytteliga överlägset.

 

1965
Detta år hängde IFK ordentligt på "gärsgårn" i trean. I den avslutande matchen mot IFK Osby krävdes seger för att bärga nytt kontrakt. Efter en riktig pärs lyckades IFK vinna med 3-2 efter att ha haft en 3-0-ledning. Folke "Dotte" Karlsson svarade för alla tre målen, och vann återigen seriens skytteliga.


1966

Tack vare en bra höstsäsong klarade IFK kontraktet med god marginal efter en mindre bra vårsäsong. Mittbacken Ronnie Iveslätt flyttades upp som forward i de sju sista matcherna, och gjorde mål i samtliga matcher.

 

1967

IFK flyttades åter över till mellersta trean. Blåvitt startade seriespelet mycket förtroendeingivande, och ledde serien efter fem omgångar bl.a. efter bortavinstt mot blivande seriesegrarna IFK Värnamo med 2-1 sedan Ronnie Iveslätt svarat för båda målen. Därefter blev det dock tyvärr rena kräftgången. Endast två vinster noterades på de resterande 17 matcherna. Det blev respass till division IV med klar marginal.

 

1968

Efter en mycket svag inledning fick IFK aldrig någon riktig kontakt med de absoluta topplagen. Det blev till slut en fjärdeplats efter en skaplig höstsäsong. I bortamatchen mot Gullringen (seger med 2-1) utmärkte sig åter Göte Andersson med ett mäktigt volleyskott som tog i båda stolparna innan bollen letade sig in i nät.

 

1969

Det blev åter raka spåret till trean. Efter åtta raka vinster i inledningen var IFK aldrig hotat, och det blev serieseger med sju poängs försprång. Bara tre matcherna förlorades bl.a. dock båda derbymatcherna mot OAIK. IFK toppade även dubbelt i skytteligan genom Lasse Persson och Willie Iveslätt.

 

1970

Nu var IFK tillbaka i division III mellersta Götaland, och där skulle man stanna i åtta år. Efter halva serien hade IFK endast skrapat ihop fem poäng, och det såg väldigt mörkt ut. Efter en formidabel höstsäsong med nio segrar och två oavgjorda klarade dock blåvitt nytt kontrakt med klar marginal. Serieettan Blomstermåla besegrades med 4-2, serietvåan Sölvesborg med 3-1 och serietrean Högadal med 2-0 i tre raka matcher! Willie Iveslätt blev överlägsen vinnare av seriens skytteliga. Lovande debuter gjordes av 17-åringarna Conny Karlsson, Jerry Carlsson och Ulf Woxö.

 

1971

Länge hängde IFK med i den absoluta toppstriden. Efter 15 omgångar var blåvitt till och med i serieledning, men sex raka förluster gjorde att IFK i stället blev indragna i bottenstriden. Kontraktet räddades dock till slut. Mot seriesegrande Kalmar AIK blev det oavgjort 3-3 och 2-2 i två verkligt fina toppmatcher.

 

1972

Efter serieomläggning flyttades div-II-lagen Grimsås, Gnosjö och Nybro ned i trean, och klassen blev betydligt högre på serien. IFK blev ändå ett stabilt mittenlag. Slutliga placeringen blev sexa. Bästa matchen gjordes mot serietvåan Emmaboda IS, som besegrades på IP med 2-0 efter två vackra mål av William Åberg.

 

1973

Denna säsong hängde kontraktet på en skör tråd. Det krävdes vinster i båda avslutande matcherna mot Kalmar AIK (som spelade för serieseger) och Tranås BoIS för att IFK skulle vara kvar i trean. Efter enorma kämpainsatser blev det segrar med 4-3 respektive 2-1. Nämnas kan att IFK noterade inte mindre än åtta uddamålsförluster, varav flera kom till i slutminuterna.

 

1974

Efter en vårsäsong på gott och ont kom IFK starkt på höstsäsongen och slutade på andra plats. Någon chans att nå seriesegrande Blomstermåla hade man dock inte. Bl.a. noterade IFK fem raka vinster under hösten. En poäng i sammanhanget var att IFK i tre segermatcher i följd noterade tre olika tremålsskyttar. Kent Persson mot Gislaved (3-2), Ulf Woxö mot Kalmar AIK (3-1) och Lasse Persson mot Gnosjö (3-2). Ulf Woxö svarade dessutom för hela sex (två äkta hat-trick) mål i 7-0-matchen mot Växjö BK, och blev överlägsen vinnare av skytteligan. Uffe vann även Kvällspostens "Guldkanon" för bästa målskytte i hela södra Sverige (allsvenskan-division III).

 

1975

Tvillingarna Conny och Jerry Carlsson lämnade IFK för Göteborg, Ulf Woxö blev knäskadad under vinterns ishockey, Arne Larsson till FN-tjänst, William Åberg lade av m.m. Där var några av förutsättningarna inför 1975 års säsong. Dessutom kompletterades detta med flera skador under försäsongen. Av 1974 års lovande IFK-lag återstod bara spillror. Glädjande nog
fick dock blåvitt några verkligt fina nyförvärv, bl.a. Kjell "Lidas" Persson, Jenci Saifer och Kenneth Paulsson. IFK överrraskade starkt och hängde under hela säsongen med i den absoluta toppstriden. I näst sista omgången var det dags för seriefinal borta mot Motala AIF. Inför 1500 åskådare vann hemmalaget med matchens enda mål inslaget i slutminuten efter en mycket rafflande dust. Hade IFK vunnit denna matchen och den sista hemma mot Flen hade IFK gått upp i dåtidens division II, vilka idag är lika med superettan. Nu fick IFK nöja sig med en femteplats efter en väl genomförd säsong.

 

1976

Trots att IFK inledde fint med 0-0 mot serietrean Hallby och 1-1 borta mot seriesegrande Alvesta var det mycket nära respass på hösten. De båda 1-0-segrarna på höstslutet mot Gislaved hemma och Burseryd borta räddade dock nytt kontrakt. Hasse Persson blev matchhjälten i båda matcherna.

 

1977

IFK inledde svagt med bara en poäng på fem matcher, och hamnade direkt i bottenstriden. Trots bra höstform ett tag med bl.a. tre raka vinster blev det tyvärr nedflyttning till div IV. De två avslutande matcherna mot Växjö BK 0-4 och Myresjö 1-5 banade vägen för detta.

 

1978

Starten i division IV blev rena chocken för IFK. Tre raka förluster och oavgjort i fjårde matchen gjorde att blåvitt var helt borta från den tänkta toppstriden. Sedermera kom IFK igen och visade mycket bra höstform. Efter en rad segrar tog IFK till slut andraplatsen efter Vimmerby IF, som besegrades i sista matchen med klara 5-2. 

 

1979

Striden om seriesegern blev en hård kamp mellan AIK och IFK.
Lagen följdes åt hela tiden med AIK i det närmaste hela tiden någon poäng före.
Det blev till slut AIK som drog det längsta strået med hela 37 poäng före IFK:s 35. Båda derbymatcherna slutade mållösa inför över 1.000 personer.

 

1980

IFK ledde serien under hela våren, och i inledningen av höstsäsongen, men efter 1-6-förlusten i seriefinalen hemma mot Hvetlanda GIF
gick det mesta snett. Till slut hamnade IFK på tredje plats, vilket var en klar besvikelse med tanke på det "stjärnspäckade" lag blåvitt ställde upp med under säsongen.

 

1981

Kenneth Bojstedt, Håkan Lidheim och Birger Olofsson, samtliga f.d. allsvenskar, lämnade IFK inför säsongen. Förhoppningarna var inte speciellt stora. Ändå var IFK obesegrade efter åtta omgångar, och hängde fint med i serietoppen. Två snöpliga 0-1-förluster mot Gullringen och Gamleby förstörde dock möjligheten till serieseger. IFK blev till slut hedrande trea i serien.

 

1982

Per-Anders Truedsson och P-O Lundin från Rödsle samt Göran Martinsson och Ulf Bengtsson från Kolberga återvände till IFK, och mycket av den gamla goda IFK-andan återuppstod. Ett annat duktigt nyförvärv var Lasse Gustavsson från Fågelfors. IFK utkämpade en bitter kamp mot Mönsterås om seriesegern under hela säsongen. Efter våromgången ledde IFK med två poäng efter att bl.a. ha slagit just Mönsterås med 3-1. På hösten tog Mönsterås revansch med 3-0. Inför sista omgången ledde IFK serien med ett måls bättre målskillnad.
IFK vann hemma mot Hultsfred med 1-0, men vad hjälpte det när Mönsterås vände 0-2 till 8-2-seger mot Västerviks AIS.

 

1983

En dålig start förstörde säsongen helt. En viss uppryckning i slutet av vårsäsongen gjorde att IFK "nosade" på serietoppen. Bl.a. blev det klar vinst mot blivande seriesegrarna Nybro IF med 5-2 på IP. Det verkade som luften och motivationen försvann i och med den snöpliga seriesegerförlusten året innan. En viss ljusglimt fanns dock i Svenska Cupen, där IFK vann fyra matcher innan det blev stopp mot anrika Djurgårdens IF inför över 1.000 personer på IP. Lovande 1-1 i paus förvandlades emellertid till 1-4 för stockholmarna.

 

1984

Ännu en gång utkämpades en hård kamp om seriesegern mellan IFK och AIK. För första gången sedan 1966 vann IFK en derbymatch mot AIK i seriesammahang. Segern kom att lyda på 3-1 efter 3-0-ledning. Per-Anders Truedsson blev stor matchhjälte genom att göra alla tre målen. IFK ledde serien efter vårsäsongen, och en bra bit in på höstsäsongen. Andra derbymatchen slutade oavgjort 1-1, och därefter kom ytterligare två ödesdigra oavgjorda matcher för IFK mot Blomstermåla och Timmernabben. Detta gjorde att AIK smet förbi på
bättre målskillnad, och sedan släppte aldrig svartvitt taget om serieledningen.

 

1985

Detta blev ett av IFK:s bästa år på många säsonger. En säsong som inleddes redan i januari med att IFK blev tvåa i den stora inneturneringen "Nybro Open". Under våren vann IFK sedan den nystartade träningsserien mot idel div-III-lag. I Svenska Cupen avancerade blåvitt till femte omgången via bl.a. 1-0-seger över topplaget i div II (idag superettan) Åtvidaberg. Som kronan på verket blev det serieseger i division IV på höstkanten. Annars inledde IFK seriespelet något tveksamt, medan Vimmerby gick på i imponerande stil med nio raka segrar. Efter ett lyckat träningsläger på sommaren i Hällevik kom IFK med stormsteg på hösten (tvärtemot tidigar år), och vann den ena matchen efter den andra. Inför sista omgången låg IFK en poäng efter Västervik. IFK utklassade Mariannelund med hela 6-0, medan Västervik gick på pumpen i Vimmerby med 0-5. Därmed var saken klar. Seriesegern var blåvit.

 

1986

Tyvärr tappade IFK stöttespelare som Peter Karlsson och Erling Gustavsson inför come-backen i division III. Andra nyckelspelare som Bill Sturesson och Per-Anders Truedsson gick skadade mest hela vårsäsongen, och kom aldrig riktigt fulltränade till spel. När därtill inga nyförvärv kom till föreningen förstod man att IFK var i en prekär situation. Det blev att kriga i bottenstriden mest hela säsongen. Bästa matcherna gjordes på våren när topplaget Mönsterås med 3-0 på bortaplan, och på hösten när det blev 4-0 hemma mot Högadal. Just i dessa båda matcher var Truedsson i toppform och svarade för två respektive alla fyra målen. Ändå var chansen god att klara nytt kontrakt inför sista matchen borta mot Emmaboda. Oavgjort räckte för IFK, som tog ledningen med 2-0 och som ledde med 3-2 när åtta minuter återstod. Men ack, när två minuter återstod drogs rullgardinen ned för blåvitt. Åter division IV-spel.

 

1987

Ronnie Iveslätts andra sejour som IFK-tränare. Serien inleddes med fem raka segrar och 16-0 i målskillnad. IFK och Hvetlanda GIF följdes åt sida vid sida hela säsongen med Hvetlanda någon poäng före mest hela tiden. Seriefinalen i IP på våren slutade klara 3-0 till IFK, medan Hvetlanda tog revansch på hösten med lika klara 4-1. Hvetlanda höll undan serien igenom,
och IFK fick återigen nöja sig med andraplatsen. För IFK:s femte andraplats på nio division-IV-säsonger!

 

1988

Nu var IFK ordentligt revanschsuget. Seger på seger radades upp under våren, men Hultsfred hakade på hela tiden, och gick till och med förbi under slutskedet av våren. Och givetvis började man bli oroliga i IFK-leden. Men på hösten kroknade Hultsfred samtidigt som IFK fortsatte att vinna. Redan på ett tidigt stadium stod det klart att blåvitt skulle bli
seriesegrare, och helt definitivt blev det i och med 6-0-segern borta mot Vimmerby när fyra omgångar återstod. IFK vann till slut serien med hela nio poängs försprång.

 

1989

Trots seriesegern året innan lämnade sex nyckelspelare föreningen av olika orsaker. Därtill kom några skador och militärtjänstgöring för några, så förstår man att IFK stod inför en närmast hopplös uppgift. Mycket riktigt blev det också en av de tyngsta säsongerna någonsin för IFK. Redan på ett tidigt stadium stod det klart att laget skulle åka ur serien med dunder och brak. Endast en vinst och en oavgjord noterades och resten förluster samt
målskillnaden 20-112. Under hösten beslutade IFK:s styrelse att inför 90-talet bygga upp ett helt nytt lag från grunden med egna produkter med sikte på framtiden.

 

1990

Tyvärr lyckades inte det ungdomliga IFK-laget klara nytt kontrakt i division IV. En dålig start med fem raka förluster bäddade för ännu en degradering i seriesystemet. Efter den olyckliga starten kom en klar uppryckning med bl.a. två segrar mot Vimmerby och Björkshult, fyra respektvie femma i serien. Uddamålsförlusterna i våravslutningen mot Ankarsrum och höstpremiären mot Överum blev dock mycket ödesdigra. Trots degraderingen till division V fanns det många ljusglimtar i IFK. Både reserv- och juniorlaget samt äldsta pojklaget lyckades mycket bra i seriespelet, och ungdomarna stormar fram som aldrig förr i blåvitt. När föreningen därtill lyckades engagera steg 4-utbildade Sten-Bertil Myhrén som tränare inför 1991 fanns det all anledning att se ljust på framtiden.

 

1991

Ett mycket ungdomligt IFK spelade i division V nordöstra. Den rätta stabiliteten infann sig inte förrän under hösten, då blåvitt vann sex av de sju sista seriematcherna och till sist slutade fyra i serien. På Idrottsparken kände sig de unga IFK-spelarna ordentligt hemma. Av elva hemmamatcher vann de blåvita nio, spelade oavgjort i en och förlorade bara en.
Bl.a. utklassades seriesegrande Gamleby med klara 4-1 och serietvåan Gunnebo besegrades med 2-0 i matcher där IFK visade mycket fin klass, vilket lovade gott för framtiden.

 

1992

En tung förlust i Bråbo i premiären skapade oro. Men oron var onödig. Övriga 21 matcher slutade med 17 segrar och 4 oavgjorda. En överlägsen serieseger för det unga IFK-laget, och ett skönt återtåg till fyran  och nya derbymatcher mot OAIK.

 

1993

Som nämnts var IFK och AIK nu i samma serie igen efter att AIK tidigare ha varit två divisioner högre. Båda derbymatcherna slutade emellertid med uddamålsvinster för AIK med 2-1 respektive 1-0. IFK svarade för en fullt godkänd säsong med ett stabil mittenplats.

 

1994

IFK säkrade inte nytt kontrakt förrän i sista omgången, då seriesegrande Vimmerby besegrades med 2-1. IFK slog även Vimmerby borta i seriepremiären på våren med 1-0. Det visade att blåvitt i sina bästa stunder hade hög kapacitet, men tyvärr var laget en aning ojämnt. Båda derbymatcherna slutade återigen med förluster.

 

1995

Ulf Bengtsson fick en mardrömsstart som tränare. Tre raka förluster samt oavgjort i fjärde matchen såg allt annat än lovande ut. Men Bengtsson fick fart på IFK-grabbarna, och när serien var slutspelad hade blåvitt tagit hand om andraplatsen, vilket innebar kvalspel till division III. Tyvärr lyckades inte IFK i kvalet, men säsongen var ändå över all förväntan.
Höjdpunkten var derbyvinsten på våren mot AIK med matchens enda mål inspelat av Hasse Moberg. På hösten tog AIK revansch med 2-0.

 

1996

Inspirerade av fjolårssäsongen gjorde IFK en ännu bättre säsong, och var ytterst nära att stå som seriesegrare. Men än en gång snuvade lokalkonkurrenten AIK blåvitt på seriesegern. Avgörandet kom tre omgångar före slutet när AIK vände 0-1 till 2-1-seger i en mycket spännande derbymatch. IFK slutade därmed tvåa och fick återigen kvala till trean. Denna gång var det mycket nära att lyckas. Endast ett mål fattades i slutmatchen mot skånska Hanaskog på neutral plan i Karlskrona.

 

1997

Inför denna säsongen tappade IFK nyckelspelare som Hasse Moberg, Peter Lingman och Johan Williams samt några till. Trots detta inledde IFK serien ganska hyfsat, men på hösten gick det sämre, och nytt kontrakt säkrades inte förrän Eksjö besegrades i näst sista omgången med 2-0.

 

1998

Nu tappade IFK ytterligare några spelare, och av det lag som kvalade till trean 1995 och 1996 återstod inte många spelare. Blåvitt fick hela säsongen kämpa i bottenstriden, men lyckades till slut klara en kvalplats för att hänga kvar. Tyvärr blev inte heller detta kvalspel lyckat, och IFK fick ta det "nesliga" steget tillbaka till division V. 

 

1999

Ännu en tung säsong för IFK. Förhoppningarna var att snarast ta sig tillbaka till fyran, men istället blev det en hård kamp för undvika nedflyttning till sexan. Till slut klarade laget en kvalplats för att hänga kvar. Det innebar fjärde kvalspelet på fem säsonger. Äntligen blev det dock ett lyckat kval med klara segrar mot Stjärnan och Tuna Södra.

 

2000

Fortfarande tungt i IFK-leden. I och för sig en bättre säsong än den föregående. Väldigt ojämna prestationer eller vad sägs om 0-12 (!) hemma mot Fårbo, men revansch borta mot samma lag med 5-1. Det blev till slut en femteplats, och det var väl trots allt godkänt med tanke på den ojämna säsongen.

 

2001

Väldigt tuff inledning i femman för blåvitt. Oavgjort i första matchen och därefter fem raka förluster. IFK tog sig dock samman och den definitiva vändningen kom när seriesegrande Fårbo besegrades på IP på hösten. Kontraktet hängde emellertid på en skör tråd hela tiden.

 

2002

Uffe Bengtssson åter tillbaka som tränare, och genast kunde man skönja en ljusning. Nu var det toppstriden som gällde och inte bottenstriden. IFK slogs hela säsongen med Storebro om seriesegern, men tyvärr var det Storebro som drog längsta strået på höstkanten. IFK fick dock en chans att kvala sig upp i fyran. Efter seger mot Lammhult blev dock Hjältevad för svåra i slutkvalet.

 

2003

Inför denna säsong hade IFK-arna bestämt sig definitivt för att återta sin division-IV-plats. Efter en gedigen insats och hård kamp med Djursdala tog till slut IFK hem den efterlängtade seriesegern och laget var tillbaka i division IV. Seriesegern säkrades dock inte definitivt förrän i sista omgången, då Frödinge/Brantestad krossades på bortaplan av ett heltänt IFK med hela 12-1.

 

2004

Come-back-säsongen (IFK 100 år) i division IV nordöstra blev fullt godkänd för IFK. Efter en tveksam inledning radade blåvitt upp åtta raka segrar i slutet av våren och inledningen av höstsäsongen, och var därmed med och tampades om seriesegern. I slutskedet räckte inte IFK till riktigt, men en hedrande fjärdeplats blev det. En av säsongens höjdpunkter var när vårt IFK fick spela mot IFK Göteborg i föreningens 100-års-jubileum.

 

2005

Ronnie Iveslätt gjorde come-back som tränare efter 16 års bortavaro. Hans bestämda uppfattning var att ta upp IFK i elitfyran. Det lyckades inte under 2005 som blev en säsong på gott och ont och slutade med en sjätteplats. Bra form visades på hösten när topplagen Gunnebo, Smedby och IFK Berga besegrades.


2006

Nu var det tänkt att IFK skulle ta klivet upp i elitfyran.
Från lokalkonkurrenten OAIK kom Peter Törnström och Joakim Lundgren (året innan hade Pär Johansson kommit). Efter oavgjort i premiären borta mot Fårbo radade IFK upp sju raka segrar. Högsby hakade dock på och striden om seriesegern blev en hård kamp mellan just IFK och Högsby. I näst sista omgången möttes lagen i en ren seriefinal på Arena Oskarshamn. Tre minuter före full tid avgjorde Marcus Persson med ett elegant mål och seriesegern var definitivt IFK:s.

 

2007

Efter fem segrar på sex matcher i mitten av vårsäsongen hade IFK häng på topplagen i Elitfyran. Men tre raka förluster i våravslutningen gjorde att chanserna på en topplats grusades ordentligt. I stället blev hösten en lång kamp för att slippa negativ kvalplats.
Segrarna i höstens två sista hemmamatcher mot Högsby (2-1) och Växjö BK (4-2)
innebar emellertid att blåvitt klarade nytt kontrakt utan att behöva kvalspela.
För första gången på elva år spelades det derbymatcher mot Oskarshamns AIK.
Båda matcherna slutade med förluster med 0-3 respektive 0-1.

 

2008

Det blev en turbulent inledning (eller rättare sagt avslutning på föregående) säsong, då det var nära att IFK och AIK lagt ned sina föreningar och bildat en helt ny tillsammans. Men i sista stund röstade IFK mot styrelsens förslag om nedläggning. Detta medförde att många spelare lämnade blåvitt för bland annat AIK, och att det skulle bli ett tufft 2008 förstod de
flesta. Målsättningen var att klara nytt kontrakt i elitfyran. Trots att samtliga spelare kämpade hårt i varje match lyckades ändå inte IFK klara sig kvar i serien. Laget svarade trots allt för många bra matcher och förhoppningsvis tar föreningen åter steget tillbaka i elitfyran när turbulensen lugnat ned sig.

 

2009

Förhoppningen inför säsongen var att snarast möjligt återvända till elitfyran. Efter knapp förlust i premiären mot Hvetlanda blev det sex segrar och en oavgjord på de följande sju matcherna, och det såg riktigt lovande ut. Men tre raka förluster blev förödande. En kanonmatch i våravslutningen som gav seger mot serieledande och obesegrade Hvetlanda ingav lite hopp inför höstsäsongen. Tyvärr blev dock höstsäsongen lite upp och ner, och det blev aldrig någon riktigt toppkontakt. Slutresultatet blev en femteplats efter seger i sista matchen borta mot Vrigstad, där inte mindre än sex spelare från utvecklingslaget deltog.

 

2010

Målsättningen var än en gång att ta steget upp i elitfyran.
Det blev en säsong med både toppar och dalar. I de bästa stunderna spelade blåvitt jättefin fotboll, bland annat när seriesegrande Bergkvara besegrades på bortaplan med 3-1 på höstkanten. Men det fanns även plumpar som förlusterna mot jumbolaget Böda/Högby. Resultatet blev trots allt en andraplats och kval till elitfyran. Kvalet blev tyvärr en besvikelse med bara en poäng på tre matcher och sista plats.


2011

Även detta året blev en besvikelse för blåvitt. Trots en hyfsad start på serien med tätkänning efter nio omgångar blev det en höstsäsong i moll. Våren avslutades med tre raka förluster, och trots vinst i första höstmatchen där 0-3-underläge vändes till 5-4-seger mot Rumskulla blev det en dyster höst. Nytt kontrakt säkrades inte förrän i tredje sista omgången då Målilla besegrades med klara 3-0 i en helt avgörande match. Denna matchen var också IFK:s klart bästa under säsongen tillsammans med 5-4-segern hemma mot överlägsna seriesegrarna Vimmerby under våren.


2012

Serien inleddes med tre raka segrar, och fram till i början av juni såg det riktigt lovande ut.
Bl.a. besegrades blivande seriesegraren Västerviks FF borta med 1-0. Men under de fyra sista matcherna på vårsäsongen kom en ordentlig "svacka" med endast en poäng. Därmed var chansen borta till entopplacering när höstsäsongen startade. En höstsäsong som annars blev mer än godkänd. Endast en förlust noterades och båda serieettan Västerviks FF (5-2 och serietvåan Hultsfreds FK (3-2) besegrades. Slutligen blev det en tredjeplats för IFK i nordöstra fyran.

 

2013

Äntligen blev det återtåg till elitfyran. Efter fem års ”harvande” i vanliga fyran blev det avancemang till elitfyran, vilket varit målet sedan 2008. Vägen dit blev ganska brokig, men trots allt ett välförtjänt avancemang. En strålande vårsäsong gav serieledning under sommaruppehållet, men en något sämre höst gjorde att Blomstermåla smet förbi och blev seriesegrare. Andraplatsen gav dock chans till avancemang via kval. Även kvalspelet blev en omständlig väg. Tre mycket jämna matcher resulterade i en vinst och två förluster, men det räckte trots allt till en plats i elitfyran, och målet för säsongen var uppfyllt. Laget gjorde många bra matcher framförallt på hemmaplan med flera storsegrar. Några dippar fanns också på vägen, men trots allt är förhoppningarna goda inför säsongen 2014.

 

2014


Återkomsten till elitfyran blev tuff. En dålig start gjorde att IFK fick jobba i uppförsbacke mest hela tiden. En liten uppryckning i mitten av vårsäsongen med vinster mot Glömminge och Tjust ökade förhoppningarna, men dessa grusades snabbt av nya förluster. Seger i sista vårmatchen mot Mönsterås med 5-4 gav nya förhoppningar, men höstomgången inleddes med tre raka förluster. Erland Gandskog kom in som tränare och gav ny energi till spelartruppen. Till slut lyckades man klara en kvalplats för att hänga kvar. I allra sista matchen kom äntligen säsongens bästa match, då gästande Bredaryd/Lanna besegrades med klara 5-1. Därmed var förnyat kontrakt med elitfyran klart.

 

2015

Säsongen blev inte riktigt var föreningen hoppats på. En skral inledning av serien med endast fyra inspelade poäng på nio matcher följdes dock upp med fyra raka segrar innan sommaruppehållet och en mittenplacering, som gav ett visst hopp inför höstsäsongen. Tyvärr var träningsintresset hos spelarna väldigt svagt under sommaren, och höstsäsongen blev en katastrof fotbollsmässigt. På nio spelade matcher tog laget endast en poäng, och degraderingen till division IV var ett givet faktum.

 

2016

Tyvärr blev det ytterligare en misslyckad säsong i division IV. Annars började det lovande med premiärseger på bortaplan mot Gullabo/Gullaboås, och sedan vinst även i tredje matchen mot Mörbylånga. Därefter blev det dock endast en seger, och degraderingen till division V var ett faktum. Trots det dåligt sportsliga resultatet fanns det positiva saker att ta med. Många lovande ungdomar spelades in i laget, och stämningen i truppen var trots allt positiv. Saker som vi får ta med oss in i 2017 och ta nya friska tag.

Uppdaterad: 2017-03-14 13:22
Skribent: Kent Persson
okg_logotype
Oskarshamn Energi
swedbank_logo
SKB
 
elajo
coop_extra
 Dina_166px
 dekra
holmgrens_bil_nyil 
 

Postadress:
IFK Oskarshamn - Fotboll
Box 168
57224 Oskarshamn

Kontakt:
Tel: 049110670
E-post: This is a mailto link

Se all info